Jag kommer få skit för det här, men jag förstår verkligen inte fenomenet bag-in-box! BiB är i mångt och mycket en enkel och industriell produkt som sällan bjuder på några större nyanser och vars innehåll sällan är dynamiskt nog för att bli poetisk över eller ens behöva diskutera.

En bag-in-box säljs främst pga. alkoholhalten, det låga priset, det klämkäcka namnet eller hör och häpna, dess praktiskhet.

Säljs den för det sublima innehållet?

Nej, det tror jag verkligen inte, däremot är jag övertygad om att fenomenet bag-in-box bidrar till att folk dricker på tok för mycket i onödan.

Nu vill jag absolut inte lägga någon värdering i att vissa konsumenter tycker om detta. De får tycka att innehållet är välsmakande samt att det är praktiskt i husvagnen eller båten. Om denne vill köpa en kartong så låt dem göra det. Detta måste dock vara den enda produkt då man lovordar förpackningens förträfflighet snarare än produktens egna inneboende kvaliteter. Kan ni tänka er följande: ’Fantastisk mjölk-tetra det här, Bettan! Det är bara att vika ihop den och slänga den i soporna. Men du, styrofoam-förpackningen till oxfilén är underbar, den är ekovänlig och väger nästan ingenting!’ 

Vinet borde ge ett sensuellt uppvaknande för nya vinkonsumenter.

Viner av hög kvalitet, även i det lägre prissegmenten, kan öppna nya möjligheter, skapa en känsla av förtjusning och inspirera till självutbildande resor för upptäckarglädjen och det rena nöjet. Det kan addera färg, skönhet och intensitet till livet och kan raffinera de försummade sinnen som doft och smak. Det kan måla upp en sensuell bild av ett avlägset landskap, där den hjälper oss att smaka på kulturer. Även de som inte har tiden eller den monetära möjligheten att göra resan kan dofta och smaka på nya platser på vår jord: i sitt eget kök, en tråkig och regntung torsdagskväll i februari med vinden och regnet slående emot fönsterrutan, efter en långsam och trist dag på arbetet. Kvalitetsviner erbjuder och tillhandahåller bokstavligt talat glädje.

Jag vet detta med säkerhet för jag kommer ihåg viner som gjorde detta för mig i slutet av åttiotalet. Jag kommer ihåg hur jag upptäckte dem en efter en. En glasklar skälvning av en Anjou, den högdragna gåtan i en storslagen Bordeaux, det raffinerade men egendomliga skogslandskapet i Toscana, den svaga men söta anstrykningen från de Spanska slätterna, den bakade salta och järnrika exotismen av Australien. Jag önskar verkligen att andra fick samma möjlighet att utforska vinets mångfacetterade ansikten som inspirerade och förändrade mig.

 

PS. | Det är homogeniseringen av kvalitet i det stora varumärkena som har gjort vinet till en basvara, en Kellog’s All-Bran eller varma koppen i alkoholform. Viner som dag efter dag ger ’tillräckligt bra kvalitet’ för att berusa men inte inspirera och oftast inte med urskiljningsbar skillnad givet dess ursprung. 

-